Verkliga utmaningar ger studenter nya färdigheter

När fem grupper presenterar sina idéer om ett hållbart energikoncept framtaget för den kinesiska staden Meili, är det avslutningen på en ganska annorlunda masterkurs. Med bara några få angivna ramar ska de hitta sitt eget sätt att lära sig det man kan behöva för att få en master inom Energy Management.

Så kallad challenge driven education, eller utmaningsdriven utbildning, handlar om att identifiera och lösa ett verkligt problem, men i en miljö där inget verkligt står på spel. Syftet med den här pedagogiska metoden är att uppmuntra samarbete, kommunikationsförmåga och kritiskt och analytiskt tänkande.

– Att genomföra ett sånt här projekt på en skola är den minst riskfyllda miljö där du kan prova på den här typen av tänkande. Nästa gång du får möjlighet att göra detta är i verkligheten. Där kan misstag kosta dig både trovärdighet och pengar, säger Per Lundqvist som tillsammans med Hatef Madani driver kursen vid Institutionen för Energiteknik vid KTH.

– ”Utmaningsdriven utbildning” tolkas ofta som att man ska arbeta med en ”utmanande uppgift”. Men det är en feltolkning, säger Per Lundqvist. Många fuskar med konceptet, eftersom det är svårt att fullt ut ge eleverna mandat att identifiera sitt problem. De flesta projekt har för snäva ramar till eleverna. Men om du begränsar deras projekt från början tar du bort kreativiteten och inlärningsprocessen.

Tricket är att börja med ganska fluffiga ramar inom ett område där eleverna har kompetens och där de ska fördjupa sin kunskap. Därefter får de hitta sin egen utmaning.

– Du kan inte googla innehållet på den här kursen vi har på Energiteknik. Det handlar om att lösa ett komplext problem på stadsnivå. Och här är inlärningsprocessen den viktigaste delen, säger Hatef Madani.

Utmaningsdriven utbildning är en pedagogisk strategi som har vunnit mark under senare år. I Amsterdam har exempelvis tre universitet skapat ett masterprogram tillsammans som ska arbeta med utmaningar i städerna. Studenterna får nya färdigheter och kunskaper genom att testa sina idéer direkt i staden Amsterdam.

– Det här är radikalt. De håller inte ens till ute på universiteten, utan sitter mitt i city och har Amsterdam som ett levande labb, berättar Per Lundqvist.

Men den här undervisningsmetoden passar inte alla, konstaterar de två lärarna. Vissa elever är frustrerade över gränslösheten.

– Det var frustrerande - till en början, bekräftar Frida Jalkenäs, som var med och utvecklade vinnarkonceptet för Tokyo 2018.  

– Det fanns inga uppenbara problem och inte så mycket data - det är inte något som vi var vana vid.

– Men att få arbeta med ett verkligt problem ökar allas motivation. Vi tvingades reflektera över vårt arbete och definiera våra mål, vilket innebar att vi lärde oss mer än vi hade gjort under en traditionell kurs. Jag har aldrig tidigare arbetat i ett projekt där alla har varit så drivna, säger Frida Jalkenäs.

Och det är tillfredsställande även för lärarna:

– Det här är kul jämfört med traditionell undervisning. Ja, du måste finnas till hands för att svara på studenternas frågor, och det är rätt tidskrävande, men fler lärare skulle våga testa. Vi älskar det, säger Hatef Madani.

Text: Anna Gullers

Läs mer om pitch-eventet (på engelska)