Examensarbete om vattenflöden för bostäder

De svenska byggnormerna har haft i stort sätt samma krav på vattenflöden sedan 1970 – i 50 år. Det har inneburit att etablerade metoder för dimensionering av tappvattenledningar och utformning av kranar med dagens funktion har utvecklats.

Bakgrund

Vattenflöden från de vanliga kranarna i ett hushåll, dvs kranar till tvättställ, dusch, bad och diskbänk, har varit nationellt normerade i drygt 50 år. (Det gäller även flöden till toalettstolar). Utan överdrift kan man säga att vattenflödet från en vanlig kran upplevs som självklart och knappast är något man reflekterar över till vardags. Hur skulle man uppleva att det möjliga vattenflödet begränsas, kanske till hälften av vad man får med dagens teknik?

Sedan flera år pågår arbeten med energiomställning av byggnader. Som en del i detta finns olika klassificeringssystem för byggnadsdelar och byggnadsfunktioner. Några vanliga system är BREEAM, Leed och Svanen. De vattenflöden som ställs som krav för höga poäng i innebär i de flesta fall en väsentlig sänkning av vattenflödet.

Undersökningar av effekter av flödessänkning

Flera aspekter är intressanta och kan undersökas var för sig eller som kombination.

Arbetet kan innefatta studiebesök eller laborationer på speciallab i Sverige eller Norge.

Energianvändning vid olika vattenflöden
Beräkningar av faktisk sänkning av energianvändningen vid olika högsta vattenflöden och vid de flöden som anges i de vanligaste klassificeringssystemen. Hänsyn ska tas till vattenanvändning för olika funktioner/aktiviteter i bostaden baserat på tidigare undersökningar. Resultaten kan redovisas som energianvändning och sparpotential per bostad och för samhället. En uppskattning av kostnadsbesparing per bostad bör göras.

Tänkbara diskussioner (eventuellt baserat på intervjuer):

- Vilken betydelse har poäng i energiklassificeringssystem (speciellt för vattenflöden) för en byggherre och för en spekulant på en bostadsrätts- eller hyreslägenhet?

- Hur kan sänkning av högsta vattenflöde för respektive tappställe/aktivitet tänkas påverka konsumentens upplevelse?

Tekniska konsekvenser av sänkning av högsta vattenflöde
De nuvarande riktlinjerna för dimensionering av tappvattenledningar är baserade på de vattenflöden som anges i Boverkets byggregler. En sänkning av högsta vattenflöde för olika typer av tappställen kan enklast åstadkommas genom ”ny” utformning av kranar. Hur påverkar en sådan sänkning möjligheten att tillverka kranar med bra funktion?
Kan/bör man ändra ledningsdimensioneringen, t ex genom att välja mindre ledningsdimensioner? Vilken betydelse får det i så fall för den dynamiska stabiliteten i tappvattensystemet? Påverkas kranarnas funktion? Är det risk för tryckstötar i rörsystemet.
Finns det ökad risk för tillväxt av mikroorganismer, speciellt legionella, om man sänker vattenflöden och/eller ändrar ledningsdimensioneringen?

Tänkbar diskussion (eventuellt baserat på intervjuer):
- Med lägre vattenflöden kommer väntetiden på varmvatten (och kallvatten) att öka väsentligt. Hur kommer de boende att uppleva detta?

- Hur upplever de boende en sänkning av de högsta möjliga vattenflödena?
En sänkning av flöden från kranar kommer säkert att upplevas negativt av brukaren men kan kanske accepteras efter en tid som nödvändigt för omställningen av vår energianvändning.
I KTHs Live-in lab kan man prova olika vattenflöden i studentbostäder genom att montera in nya kranar eller på annat sätt manipulera vattenflödet. De tekniska förändringarna följs upp med intervjuer för att undersöka hur funktion och komfort upplevs. Man bör även göra en bedömning av hur relevansen av flödesförändringarna upplevs. Man kan också jämföra de boendes attityd om gör information om energi- och klimateffekten eller om man inte gör någon information.

Ett projekt tillsammans med Säker Vatten